Willy Kyrklunds Till Tabbas Av N ICK L A S H Å L L É N

Årg Samlaren
2012 unpublished
Till Tabbas (1959) är Willy Kyrklunds berättelse om en resa genom Iran i slutet av fem-tiotalet.1 Den tillhör en av de mindre omskrivna av Kyrklunds texter, troligen på grund av att den är just en reseberättelse och därför inte har lästs som en integrerad del av hans övriga produktion under femtiotalet och början av sextiotalet, dit böcker som So-lange (1951), Mästaren Ma (1953) och Polyfem förvandlad (1964) hör. Liksom dessa skönlitterära texter är dock Till Tabbas, utöver en reseberättelse,
more » ... bok om människan och människans villkor. En av Kyrklunds mest berömda formule-ringar torde vara den kärnfulla mening som inleder Mästaren Ma, i vilken den kine-siska mästaren påtalar sitt sökande "efter frågan på vilket människolivet är ett svar".2 Han konstaterar i ett anförande att just människan är litteraturens objekt, för den "handlar om människan, hur hon har det, hurudan hon är".3 I Till Tabbas omfattar be-greppet människan till synes alla etniska varianter av människorasen-ett universellt, inkluderande begrepp som suddar ut olikheter kulturer och länder emellan. Samlingsbegreppet människan utgör i Kyrklunds text ett centralt begrepp, samti-digt som det befinner sig i ständig semantisk förändring. Detta påverkar gestaltandet och berättandet om det iranska och persiska, å ena sidan, och å den andra om männi-skans existentiella villkor. Edward Said skriver i sin nu klassiska studie om den väster-ländska kunskapsproduktionen om "Orienten" att detta begrepp i den orientalistiska litteraturen "grundar sig på en ontologisk och kunskapsteoretisk [epistemological] uppdelning mellan 'Orienten' och 'Västerlandet' ".4 Said menar att den västerländska idén om Orienten genom denna ontologiska och kunskapsteoretiska uppdelning bi-dragit till Europas självbild genom att fungera som "dess motbild, motidé, motsatta personlighet och en motsatt erfarenhet". Till skillnad från den rörelse som Said beskri-ver sammanför Kyrklunds centrala begrepp, människan, det egna med det andra. Det persiska och muslimska görs till speciellt tydliga uttryck för det mänskliga. Som vi ska se tillskriver dock Kyrklund människan egenskaper och behov som när-mast kan associeras med livet i efterkrigstidens Europa och den utpräglat europeiska litteratur som Kyrklunds reseberättelse påminner om på ett tematiskt plan. Begreppet "människan" kommer därför i första hand inte att syfta på människan under lagren av kulturella föreställningar och inlärda beteenden-människan som en "cellanhopning i biosfären" med grundläggande existentiella villkor.5 De egenskaper som människan
fatcat:5tahw2obkrdjfcghegtlmfjmfq