Ph.d., 2015 pontus.rudberg@valentin.uu.se Precis som i andra länder lämnade erfarenheterna av krig och ockupation djupa sår i Norge och i likhet med andra fanns även ett behov av ett positivt nationellt minne för att stödja landets återuppbyggnad. I flera västeuropeiska länder har berättelser om motståndsrörelsens försvar av nationen fyllt en sådan funktion. Dessa narrativ har sedan nationaliserats och stater har tagit åt sig äran för vad den del av befolkningen som gjorde aktivt motstånd

more »

... at. Tidigare forskning har visat hur det nationella narrativet i Norge har upprätthållits in i vår tid, inte minst genom regelbundna minnesceremonier, trots att det utmanats av historiker. 1 Mot bakgrund av detta är det inte förvånande att Marte Michelets bok Hva visste Hjemmefronten? (Gyldendal 2018) väckte omfattande debatt i Norge när den publicerades. I boken ställdes inte bara kritiska frågor om vad den norska motståndsrörelsen hade gjort för att hjälpa judarna att undkomma deportationerna. Det påstods också att nyckelpersoner i rörelsen hade blivit förvarnade i april 1942, i september 1942 och ett par dagar före den 26 oktober, då de judiska männen arresterades. Enligt Michelet kom varningarna om aktionen mot judarna från tre tyskar i Norge: juristen Helmuth James von Moltke, grundaren av den konservativa oppositionella gruppen som kallas Kreisaukretsen, överstelöjtnanten Theodor Stelzer som var ledare för transportavdelningen vid tyska försvarsstaben i Oslo, samt Wolfgang Geldmacher, en tysk affärsman bosatt i Oslo. Vidare menar Michelet att motståndsrörelsen, trots informationen, inte gjorde vad den kunde för att hjälpa judarna och att det delvis kan förklaras av antisemitism i rörelsen. I debatten menade vissa att Michelets bok presenterade ny kunskap, medan andra ansåg att den byggde på svag empirisk grund. Diskussionen fördes i flera olika fora: i debattprogram i TVoch på HL-senteret i Oslo anordnades ett direktsänt heldagsseminarium med över 1. Maier-Wolthausen, C. (2010).