Documents

Lechard Johannesson, Boris Beltzikoff
1979 Scandinavian Jewish Studies  
Att gammaltestamentliga studier inte nödvändigtvis förutsätter ett humorfritt och torrt temperament framgår med all önskvärd tydlighet av den nedan avtryckta, aldrig tidigare publicerade dikten av Pontus Wikner, i vilken den sedermera så berömde Uppsalafilosofen i fjärde strofen med magistral skärpa erinrar sin studiekamrat Gustav Immanuel Bellander om vissa baskunskaper i bibelhebreiskans uttal och prosodi. Det Wiknerska poemet bär titeln "Vid Ernst Björcks fest, Danielsdagen, den 11 Dec.
more » ... n, den 11 Dec. 1860" och lyder såsom följer: Vi jublar skaran så av sälla bröder, Som slutas samman i förtroligt glam? Vad vållar druvan, att dess hjärta blöder, Att hennes tårar strömma ymnigt fram? Vem lade jublets ton på varje tunga Och bjöd den stumme1 sångaren att sjunga? Ja, han var stum -det undrar ingen över -Han fick ej sångens gåva på sin lott; Och i den dvala, som hans ande söver, Är det ju gott, om han kan tala blott: Men nu, i diktens rena, friska eter Han spänner djärvt sitt vingpar -rim och meter! Och Ludvig se'n, den flitige studenten, Som ständigt över sina böcker låg. Perturbationes animi sunt vitia, Dock blev han rov för -nimia laetitia! Bellander läste nyss så snällt Esaias Och skiljde noga mellan He och Chet. Ej kunde han med något fel bekajas -Niöreth lästes aldrig Nioreth 2
doi:10.30752/nj.69357 fatcat:ukeyhni33zbifkjg5j7om2gbfy