Frågan är ju icke att endast gifva ett större eller mindre antal barn tillfälle att få på landet tillbringa ett par an-genäma månader, att skaffa dem "sommarnöje". Här gäller det något vida vigtigare: att taga hand om små plantor, som af brist på vård och näring hålla på och tvina bort, samt om möjligt gifva dem en växtkraft, som kan med tiden göra dem till starka och fruktbärande växter. Man har ju ock, såsom i en redogörelse säges, grundad anledning "hoppas, att denna form av välgörenhet

more »

... lemna goda frukter äfven i moraliskt hänseende"; att sålunda bidraga till att af dessa svaga barn göra till kropp och själ sunda män och qvinnor, då mycket tyder på, att de annars skola blifva allt annat än detta eller nedstiga i en tidig graf (Svensk Läraretidning, 1889 nr 26). År 1889 publicerades ovanstående rader i Svensk Läraretidning. Vad var det då för verksamhet som till det yttre kunde liknas vid ett sommarnöje men vars främsta uppgift var att fungera som ett hälso-och moralprojekt för arbetarklassens barn? Svaret som gavs längre fram var skollovskolonier, i dagligt tal även kallat kollo. Målet med sommarkolonierna var att under sommaren ge fattiga och klena stads-barn möjlighet att byta ut en eländig hemmiljö mot ett sunt och innehållsrikt landsbygdsliv. Det svenska "kollot" är för många en symbol för 1900-talets välfärdsbygge och det trygga folkhemmet. Men bilden som framträder ge-nom historien är mer komplex. 1 Syftet med följande artikel är att ge en inblick i koloni-verksamhetens väg in i det svenska välfärds-systemet och vad detta fick för betydelse för synen på barn och barndom. En internationell företeelse Sveriges första officiella koloni sändes ut år 1883 och två år senare bildades den första koloniföreningen, Föreningen för Stock-holms skollovskolonier. Idén om denna nya välgörenhetsform spreds snabbt i landet och år 1900 fanns organiserad verksamhet i elva svenska städer. De svenska sommarlovsko-lonierna var inte en svensk företeelse utan hade internationella förebilder. Ute i Euro-pa hade kolonier organiserats sedan ett par decennier; en schweizisk koloni utsänd av prästen Biron år 1876 anses vara den första. Idén med att sända ut barn på landet under hälsosamma betingelser hade snabbt spridit sig och i slutet av 1880-talet hade ett tiotal länder i Europa sänt ut barn under sommarlo-vet. Även i Amerika fanns organiserade läger med liknande målsättning. De så kallade bar-naräddararna-the Child Saving Movement-var ett internationellt fenomen och arbe-tet med fattiga, försummade och vanartade barn återfanns såväl inom det offentliga som i privata välgörenhetsföreningar (Platt 1969, Sundkvist 1994, Weiner 1995). Den förebyg-gande skolhälsovården kan sägas vara en del av detta intresse liksom de fritidspolitiska strävandena i slutet av 1800-talet. I fokus för den politiska debatten stod arbetarklas-sens "dåliga" fritidsvanor och krav restes på organiserad fritid med lämpligt innehåll och aktiviteter (Bailey 1987, Eskilsson 1995). Industrialismens genombrott hade medfört en