Det går ett spöke längs din hals Mockasin Diamant Diamant Mockasin en ofullständig snö, med läpparnas enklaver i snö, ty hemma är det inte längs resorna, fönstren, handledsfloderna -dimma över floden och det går människor därunga människor, i par och som kamrater, skrattande på näckrosorna i nationens botten, på rosornas mänskliga hud Det är en värld med grodor istället för rosor, med "kvack" istället för "tack" i de nakna läpparnas ställe Vad är det för grå förfallen gård, som ligger öde och

more »

... st? / Vad båtar ett hem? i timmar går det att vandra i motsnöns ljus och medarna vänds efter vägen den grå skuggan som följer din hals / i mörkrets ännu vita vekar Säg att det, jag menar en sömn som går före pandemi likt ett brev i världen, likt penséer, likt livremmar slår, ur vreden för att tappa mark och reda sig i lågan som förtär, [den skimrar] Vad skall den göra, som varit kung, / [...] men som mistat sitt konungarike? Vad ska dessa spöklika öde artärer med sinade floder och sinat hår plocka ner ... stegen som ännu ekar var spjut / var spjut / var spjut Flödet som smakar av järn, ligg tung, för de platser som dött för oss, de stunder då vi skimrat Då öppnar floden arkiv och kamrar / inget minne, inga ord, så torrskodd i ansiktets helgd "jag äter min rättika hel", "jag sökte dig, men du var inte hemma" Det snöar igenom mitt ansikte En våldsam transparens