Den svenska skaldekonstens fader, Georg Stiernhielm, diktade på svenska under un-gefär ett decennium, men på sitt huvudsakliga arbetsspråk, latin, under större delen av sitt liv. Hans mest spridda och lästa latindikt var Idyllion Anacreonticum, men trots detta har dikten inte beståtts med någon mer heltäckande analys.1 Denna uppsats vill bidra till en djupare förståelse av denna för Stiernhielms latinpoesi representativa dikt genom en studie av dess stil, genre, motiv, temata och

more »

... ia. Analysen kom-mer att visa hur Stiernhielms diktkomposition från stilistiska drag och struktur till mo-tivval och persongalleri bygger på ett betydelsemättat komplementärt tänkande. Dess-utom vill jag med Idyllion som exempel belysa hur Stiernhielms historiska verklighet, liksom hans etymologiska och filosofiska tankar, tydligt återspeglas även i hans poesi. 1656 skrev Stiernhielm Idyllion Anacreonticum som tack till två av de ytterst fåta-liga vänner som hjälpt honom då han efter ett ryskt anfall på Livland tvingats fly från sitt gods där och återkommit utblottad till Sverige. Den första kända tryckta utgåvan av Idyllion härstammar från 1658. Dikten bifogades då sambunden med en av de tre kända varianterna av förstautgåvan av Hercules.2 Titel och dedikation har i denna ut-gåva följande lydelse: GeorgI StiernhielmI Idyllion. Anacreonticum Ad viros Nobiles Da-nielem Behmer, & Joachimum Schyttehielm Secretarios Regios, Fratres & Amicos, veros probatos.3 Ett flertal senare tryck finns också att tillgå, och flera varianter av dedikatio-nen förekommer; den hålls oftast i mer allmänna ordalag utan angivande av några per-sonnamn.4 Inledningsvis vill jag återge dikten i sin helhet i både latinsk och svensk språkdräkt. Den latinska texten följer Svenska Vitterhetssamfundets Stiernhielmutgåva.5 Den svenska parallellöversättningen är min egen. Jag har valt att behålla originalets vers-mått och vissa typiska stildrag, men att använda modern svensk vokabulär.6