Likt myten om slaven som höll lagerkransen över den segerrika imperatorns hjässa under triumftåget in i Rom och viskade memento mori i syfte att fördriva hybrisen, så är Ragnar Blomqvists förord i essän Tusentalets Lund relevant för varje lundaarkeolog:-«Tusentalets Lund är ett begrepp vars grundliga penetrering skulle kräva en avhandling av betydligt större format än den här föreliggande skriften» (Blomqvist 1941). Citatet belyser att verket var startskottet för en systematisk stadsarkeologisk

more »

... vetenskap, där det framgrävda stoffet fått bilda stommen i en stadshistorisk berättelse, men också för att ackumulationen av lager på lager av nya källor och tolkningar aldrig kommer att upphöra. Denna truism är kanske extra viktig att ha i åminnelse, när nu aktörskap i den tidigmedeltida staden skall behandlas, då ett allomstädes återkommande axiom gör gällande att Lund skapades som en maktbas för den danska kronan och som en stödjepunkt för den kristna missionen. Går det att finna en annan förklaring till stadens uppkomst än att kungen grundade staden i symbios med kyrkan, ett maktanspråk i spelet om riksbildningen och kyrkopolitiken? Sedan år 1890 har Lund kontinuerligt tilldragit sig arkeologiskt intresse i och med att Kulturens grundare Georg Karlin insett vilken skatt av medeltida materiell kultur som doldes i stadens svarta jord. Över åren har drygt 1450 olika arkeologiska observationer gjorts, allt från enstaka föremålsinköp till omfattande arkeologiska undersökningar. De första cirka 75 åren attraherade framför allt de kyrkliga institutionerna och kyrkogårdarna de största arkeologiska insatserna, men under de senaste fyra decennierna har även omfattande profana miljöer undersökts. De senaste 15 årens ökade prioritering av stadsdelar utanför det omedelbara centrumet kring Stortorget bör också lyftas fram. Trots att endast få procent av det ungefär 84 hektar stora medeltida stadsområdet undersökts arkeologiskt, kan det inte anses att det främsta bekymret med stadshistoriska berättelser om Lund skulle vara bristen på källmaterial, utan istället avsaknaden av bearbetning och synteser (Larsson 2001:16 ff). Lunds stadshistoria för medeltiden utgavs av forne stadsantikvarien Ragnar Blomqvist redan år 1951 och sedan dess har sannolikt det arkeologiska källmaterialet i det närmaste fyrdubblats, och detta enbart sett fysiskt i antalet hyllmeter av dokumentation och fyndmängder. Vägs sedan över åren skiftande perspektiv och frågeställningar in i resonemanget, blir behovet av en ny stadshistoria avsevärt större. Två stadsrapporter över Lund utkom inom projekt Medeltidsstaden (Andrén 1980; 1984) men även dessa är nu drygt två decennier gamla. Två problem är återkommande vid konfrontation med den digra textproduktionen om Lunds medeltid. Dels den omfattande forskningen, som inte minst väver in exempelvis danska,