Detta nummer av RIG tar sin utgångspunkt i ett möte på Kungl. Vitterhetsakademien den 22 oktober 2008 som handlade om etnologi-ämnets framtid. Vid detta möte hade de sam-mankallande-Orvar Löfgren och Birgitta Svensson-bett fem deltagare att förbereda litet längre inlägg. Lotten Gustafsson Reinius (Stockholm), Anna Sofia Lundgren (Umeå), Rebecka Lennartsson (Uppsala), Lena Mar-tinsson (Göteborg) och Robert Willim (Lund) gav här sina reflektioner över ämnets historia, nutid och framtid. Dessa

more »

... gg publiceras i detta häfte tillsammans med nyblivna profes-sorn Barbro Blehrs installationsföreläsning vid Stockholms universitet. En väsentlig del av mötets diskussioner handlade om vikande söktryck till ämnets grundutbildningar. Inte sällan tolkas denna trend som att etnologer inte är tillräckligt re-levanta eller samhällsnyttiga. Man kan, sägs det, inte bli något av att läsa etnologi. Det finns ingen yrkesidentitet som etnolog utanför aka-demien och den så kallade anställningsbarhe-ten påstås ibland vara låg. Skulle söktrycket i denna mening alltså alltid ha rätt och vara ett slags barometer för tillståndet i ämnet? Så en-kelt kan det ju inte vara. Samtidigt som antalet studenter tillfälligt dalar röner etnologer fort-farande goda framgångar hos externa forsk-ningsfinansiärer. Om vi har två "marknader" som pekar åt olika håll-studenternas söktryck och graden av forskningsfinansiering-vilken av dem är mest signifikativ för det etnologiska tillståndet? Och hur reaktiva måste vi vara för omgivningens signaler? Måhända är denna re-aktivitet del av en självbevarelsedrift, men den är också ett tecken på att vi lider brist på själv-känsla, vilket Li Bennich Björkman, professor i statsvetenskap, påpekar i den av Riksbankens Jubileumsfonds initierade debatten om huma-niora, "Himmel eller helvete?" (rj.se). Ämnesidentitet och omvärldsrelationer Diskussionerna på mötet skulle också komma att handla om ämnesidentitet. Namnfrågan har varit uppe på dagordningen i flera sammanhang liksom innehållet i såväl undervisning som forskning. Forskar vi om rätt saker, det mest relevanta? Motsvarar grundutbildningarna den uppfattning som vi själva har om etnologin? Och inte minst, vad är etnologi i omvärldens ögon? Lotten Gustafsson Reinius tar som ut-gångspunkt den vetenskapliga kritikens och försvarets förmåga att generera ett ämnes identitet och gränser. Ligger etnologin rätt i tiden med fokus på kulturell form och folklig expressivitet eller håller den på att försvinna in i samstämmighetens intellektuella döds-rike? Gustafsson Reinius argumenterar för ett slags ämneshistorisk medvetenhet, att ta spjärn emot och/eller använda sig av när nya riktningar ska tas ut. Anna Sofia Lundgren berör etnologers förmåga att infiltrera andra ämnens kurser, att förmedla etnologi till och i andra discipliner. Det brukar betraktas som en dygd men kan också göra etnologin osynlig. Etnologin riskerar att finnas utan att synas. Rebecka Lennartsson ansluter och frågar om det är taktiskt riktigt att vara så utåtriktade som etnologer vars kunskap kan befaras bli Rig-09-1-01-Inledning.indd 1