Plurala ortnamn
Harald Bjorvarid
unpublished
Uppkomsten av den plurala ortnamnstypen Bergar, Hultar, med neutrala grundord, har ju diskuterats av en lång rad forskare, särskilt svenska, från Otto von Friesen till Lars Hellberg och Jan Nilsson. Förslagen till proble mets lösning är lika många som forskarna, och inget av dem har nått allmän anslutning. Nyligen har ett radikalt nytt grepp tagits, nämligen av norr mannen Harald Bjorvand i avhandlingen "Holt og Holtar. Om utviklingen av det indoeuropeiske kollektivum i norrønt på
more »
... de grunnlag" , 1987. Utgångspunkten för Bjorvand är det välkända förhållandet att det i forn nordiska språk finns en rad icke-individualiserande neutrala och feminina pluraler av typerna hrçgn, n. pl. 'rom', grçs, n. pl. 'gräs', noefrar, f. pl. 'näver', bålfarar, f. pl. 'likfärd (till bålet)'. (Bjorvand kallar pluralerna "kollektiver" , i motsats alltså till den vanliga svenska terminologin.) Enligt Bjorvand har dessa företeelser indoeuropeiska anor. Det ieur. kollektiv-abstrakt-suffixet-a (< laryngalkombinationen-aH2) kom att ut ökas med pluralsuffixet-es. Både-ä och ä-es var oberoende i förhållande till genus; de bildade ett kollektivnumerus. Elementet-ä utvecklades till germ.-ö, urnordiskt-u, under det att-ä-es,-äs blev germ.-ö z , nordiskt-ar. Till-äs sekundära är i princip de ieur. feminina a-stammarna, germ, ö-stammar. Dessa förhållanden ger förklaringen, menar Bjorvand, till förekomsten av nordiska ordpar som þyrmsl, n. pl. 'nära förhållande (som hindrar äkten skap)', þyrmslar, f. pl. med samma betydelse. Motsvarande gäller mutatis mutandis engi, n. sg. och pl. 'äng', engjar, f. pl. 'ängar'. Visserligen finns eng, f. sg., men formen är ju irreguljär. En iö-stam borde ju ha nominativ-r liksom t.ex. ylgr. Eng, f. sg. är alltså, menar Bjorvand, uppenbarligen sekundärt till engjar, pl.1 [Men /ö-stammarnas-r är ju sekundärt till i-stammarnas. Eng kan vara en arkaism.] Bjorvand går så vidare till de plurala ortnamnen. Femininerna Holtar, 1 Det är inte helt riktigt, att eng är ensamstående bland tö-stammarna. Samma böjning visar t.ex. doel 'dalkjusa' < *döliö enl. Torp NEO och dens. GNOA § 14, s. 12:47 (annorlunda s. 9:17), ey (< *a^wiö).
fatcat:vijmyo2navat7eblovgacyn6hu